söndag 31 augusti 2008

Anonyma klubben


Alla kan gå med i Anonyma klubben. Hur enkelt som helst. Det går ut på att du skall glädja andra medmänniskor. Att ge utav dig själv på något sätt.

Sprid lite glädje genom att du t.ex nästa gång du handlar, köper något och ger det till expediten och ber denne att ge det till nästa kund som kommer och hon skall säga att det är från Anonyma klubben. Det kan vara när du köper en tidning - köp två istället, du köper en glass - köp en extra, köp en trisslott, du köper korv - köp ett extra paket.... det behöver inte vara mycket pengar.... bara att glädja någon annan.

Det behöver inte vara något du köper. Glädja någon genom en gest, eller en uppmuntran och hälsa sedan från Anonyma klubben.

Det du ger får du dubbelt så mycket tillbaka.

Gör någon glad redan idag!


lördag 30 augusti 2008

6-års tid

Varför skall man behöva slåss för någonting i 6-års tid? Det är ju helt galet! Det är en ganska lång tid. Och att behöva slåss för något när man inte är frisk, det är ännu värre. När man vet att man har rätt. Vart är vi på väg då?

Vissa människor bråkar om småsaker och hävdar sin rätt på fel sätt. Som är meningslösa i sitt sammanhang. Dom bråkar om saker som inte kommer att pågå under speciellt lång tid i deras tillvaro. Hade det varit för att förändringen skulle vara i 6-års tid, eller till och med längre, då hade jag kunnat förstå dom, att man bråkar för sin sak. Men inte om det handlar om en dag, en vecka, ett halvår eller ett år.

Jag tänker på den här kvinnan som fick hjärnblödning och har fått slåss i 6-års tid för att få det klassas som arbetsskada. Hon jobbade på en förskola i Partille kommun där hon hade fått stå ut med bra mycket mer än vad som är mänskligt att kräva av en människa. Har dom som sitter och beslutat att hon inte har fått hjärnblödning pga sitt jobb varit och hälsat på henne på hennes jobb? Jag kan nog svara NEJ på den frågan utan att veta svaret. För dessa makthavare som sitter och bestämmer en massa saker, dom lever inte i verkligheten. Allt kan inte bara handla om pengar. Det gör det men det borde inte...och särskilt inte när det gäller den verksamheten som denna kvinna arbetade i, FÖRSKOLAN.

Förskola och skola är nämligen såna ställen där alla tror sig veta hur det fungerar och hur det ska vara, för alla har gått i skolan. När det gäller förskolan tror folk att man lämnar sina barn där för att ha barnpassning när dom jobbar. Men varken medborgare där ute i Sverige eller makthavare har en aning om hur verkligheten ser ut i dessa verksamheter. Förskolan är inte barnpassning och det heter INTE dagis längre. Förskolan fick en läroplan 1998, precis som skolan har, och arbetar pedagogiskt och barn lär sig för livet hela dagarna när föräldrarna arbetar. Förskolan lägger grunden för demokratiska värderingar, människors lika värde, jämställdhet, social samverkan, förståelse och medmänsklighet, stärker barns självkänsla och självförtroende.... ja listan kan göras lång. BARNEN FÅR GRUNDEN FÖR ETT LIVSLÅNGT LÄRANDE!

När inte förutsättningarna är rätt så är det inte konstigt att kvinnan som fick hjärnblödning, fick det! När inte makthavare tar sitt ansvar för barnen som sedan skall driva Sverige framåt och inte föräldrar gör det. Vem skall då gör det?

Jo, den här kvinnan gjorde det. Hon tog sitt ansvar! Hon gjorde sitt jobb och mer därtill. Är det så här människor skall ha det på sitt jobb? Ingen tar sitt ansvar och när någon gör det så får man slåss i 6 år för att hävda sin rätt.

Vart är vi på väg?

onsdag 27 augusti 2008

Varför denna blogg?

Det är så mycket jag vill skriva och därav denna blogg. Den stora frågan som kommer att dyka upp ganska frekvent är: Vart är vi på väg?

Jag har nyligen varit på två otroligt bra föreläsningar där jag försökte ta till mig en grej från varje föreläsing som gör att jag kan försöka bli bättre på olika saker här i livet. Saker att förändra hos mig själv. En av dessa två "led ord" försöker jag rabbla för mig själv varje kväll för att kunna hantera vissa saker som jag tycker är jobbigt i vardagen. Jag säger det inom mig när jag står inför en jobbig situation som är svår att hantera i olika möten med människor och det är.... Jag är Jag och Du är Du!

Men ibland räcker det liksom inte. Det liksom vill ut, tankarna jag har som gör mig upprörd, besviken, exhalterad, glad, ledsen, rörd, nedstämd, arg...... så att man bara vill spricka!!


Därav denna blogg: Mina tankar om allting



PS.

Jag är Jag och Du är Du
Men vart är vi på väg?

DS.