Ja det var ju jätte kul att ta fram moppen för säsongen. Hade kört två veckor och sen... en vurpa.
Jag hade ju änglavakt som det heter. Jag har inte brutit nåt. Har en tandskada och en skada på vänster axel och ont i nacken. Var rejält blåslagen och ena knät svullna upp och hade en svart fläskläpp. Inga skrap skador tack vare att jag hade så mycket kläder på mig, tack och lov.
Nu har det gått en månad sen vurpan. Min skada i axeln gör fortfarande ont och nacken. Går på värktabletter och anstränger mig verkligen för att klara av vardagen. Är trött av alla tabletter som jag måste sätta i mig. Går ändå och har ont hela tiden. Nu måste jag gå till läkaren igen. Får ju börja med sjukgymnastik för att det skall kunna läka sig i axeln.
Inget är klart från försäkringsbolaget än. Moppen är fortfarande på verkstan och jag vet inte om jag får ansökan om ersättning för tandskadan från försäkringskassan godkänd. Så det blir väl att gå omkring så här med en halv tand mitt fram... över hela sommaren. Jätte kul!
Men det finns ju dom som har det värre .... Öh... föga tröst kan jag tala om för er som nu sitter och tänker det. Jag skiter just nu i hur alla andra har det. Varför ska jag behöva tänka på det och va så jävla förstående hela tiden? Är det nån av alla andra som har det värre som tänker på mig?
NEJ - kan jag tala om... så varför ska jag tänka på dom?
Svar på det!
tisdag 2 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar