Havets botten

Ja, då var man nere på havsbotten igen. Känns som att man aldrig kommer upp till ytan. Och gör man det är det inte för långa stunder.

Man sätter upp höga förväntningar på nåt och tänker att nu så är det min tur. Men nix, vad lätt det är att åka ner i det djupaste djupet. Det är alldeles för lätt att ta djupdykningar. Det är så svårt att hålla sig uppe flytandes och när man gör det och tycker att det gå bra, så går det väldigt fort ner i djupet igen.


Jag var så glad igår när vi eventuellt hade hittat VÅRT drömhus.... och vad händer.... Vilken stördykning. Plask ner i det djupaste när mäklaren ringde idag. Från ingenstans var budet uppe på 2 mille... 2 MILJONER. Huset har stigit över 500 i en liten vattendroppe.
Helt sjukt!!!
Och snabbt som bara den står man där på den djupaste havsbotten och man får så sakta ta sig upp till flytläge igen. Jag är fortfarande inte riktigt där men med lite sömn så är jag väl på ytläge igen för att ta nya störtdykningar på jobbet.

Idag har det varit lite för många störtdykningar. Jag var nästan ovanför vattenytan i morse, svävade ovanför, men så kommer jag till jobbet....... och direkt så får man göra en störtdykning. Det är lite för många dykningar just nu. Hur många dykningar klarar man av innan det börjar märkas att man börjar få ont om luft? Det är frågan?

Nu är det dax för lite terapiövningar igen för att det inte skall bli för djupa dykningar.......

Jag är jag och Du är du!